måndag 6 mars 2017

Utmattningssyndrom = trötta binjurar


Jag har diagnosen utmattningssyndrom vilket innebär att mina binjurar, levern och bukspottkörteln har arbetat hårt en lång tid och att uttröttade och försvagade. Detta påverkar hela kroppen från sköldkörteln till muskler och hjärnan.

Därför vill jag nu undersöka vad det är som ligger som rot till utmattningssyndrom.

Jag slår upp Evette Rose's lexikon över metafysisk anatomi och läser:

Den med utmattningssyndrom oroar sig alldeles för mycket över livet och beskrivs som stresshuvud.

Den med utmattningssyndrom är duktig på att skapa orealistiska scener i huvudet och agerar sedan emotionellt som om det redan har hänt vilket tar på krafterna.

Den med utmattningssyndrom oroar sig över saker som inte hänt än och skiljer inte på vad som är realistiskt och vad som är orealistiskt hot.

Det finns ofta många olösta släkttrauman i bakåtled som kommer upp till ytan. Att vara social prioriteras lägst eftersom relationer med människor har blivit parasitiska och dränerar en på kraft och energi.

Den med utmattningssyndrom har under lång tid inte haft mycket energi att ge och dela med andra, så du började att dra dig undan från din omgivning. Detta var ditt sätt att sätta gränser och bevara energi.

Genom att gömma dig från saker som orsakar dig stress, skapar du tid för dig själv.

Problemet är att du samtidigt känner att du är ansvarig för folk omkring dig. Du tar även på dig skulden för allt som går fel i familjen. Man har litat på att du är den som fixar allt, oavsett omständigheterna.

Rädsla för misslyckande skapar motivation att arbetar ännu hårdare. Tyvärr är det för dig suddigt vad som är ditt ansvar och vad som är andras.

Den med utmattningssyndrom har svårt för att vara tålmodig, eftersom du inte väntar på att allt ska ha sin gilla gång. I situationer där du inte har något val med annat än att vänta projicerar du stora kontrollproblem.

Som ett resultat av bristen på kontroll i ditt liv, överkompenserar du genom att ta på dig för mycket. Detta självsabotage orsakar att du tröttar ut dig själv utan något positivt resultat.

För att förstå mer om vad du ska göra när du känner att du vill ha makt och kontroll men inte längre har det, titta på den här videon When things Are out of Control med Teal Swan.

För att förstå mer om vad du ska göra när du känner att du tar på dig för mycket ansvar, men inte längre orkar med det, titta på den här videon Responsibility med Teal Swan.

För att förstå hur kroppen och tanken hänger ihop och lära känna Evette Rose, Teal Swan och Wisdom from North, titta på den här videon The hidden truth about your Health.

Vill du läsa liknande artiklar?

Roten till Rosacea och acne
101 mot läkning, lycka och framsteg: Närsynthet


Tack för att du läste.

Om du gillade det du läste kommentera nedan.
Om du läste mer än fem minuter, prenumerera på nya inlägg.





fredag 3 mars 2017

Rosacea och acne


Jag har sedan mer eller mindre tio år tillbaka drabbats av rosacea. Läkarna säger att det inte går att göra någonting åt det och att man inte vet orsaken till att man drabbas.

Men jag håller i min hand Metaphysical Anatomy av Evette Rose där man kan läsa orsaken till Rosacea.

Huvudorsaken till att man får rosacea är att man som barn fått lära sig att man skulle bli sedd men inte hörd och att man blivit nedtystat och hyssjad alldeles för mycket.

Rosacea betyder att man håller inne med en stark ilska som triggas igång när folk irriterar en. Oftast härstammar denna ilska från en spänd relation till en förälder som hade temperament och använde sig av skarpa, sårande ord.

Den med rosacea är den som försöker att hålla ihop familjen, både sina släktingar, föräldrars och sin makes och barnens familjer. Den med rosacea känner sig ansvarig för allas lycka, framgång och näring.

Den med rosacea pressar sig själv alldeles för hårt, eftersom man bara kände sig värderad efter att man arbetat hårt. Svaga ansträngningar straffades, vilket orsakade att man gav allt, och att man gav mer än man orkade.

  • Den med rosacea känner sig obetydelsfull och att folk inte vill lyssna på en. Frågan är vem det är från början som fick dig att känna dig så?
  • Den med rosacea känner sig tryggare att förtränga sina behov och åsikter och hålla undan dessa när de är med andra. Anledningen är att man associerar händelsen när man uttrycker sina behov med straff.
  • Den med rosacea har blivit straffad på något sätt. Varför blev du straffad?
  • Vem var den dominanta föräldern? Vilken relation hade du till denna förälder?
  • Hur känner du inför det faktum att du bär många bördor och ansvar?
  • Människor i barndomen och tonåren och även idag kommunicerar bryskt med den med rosacea. Ord sticker in som knivar.
  • Den med rosacea är rädd för att prata om sin ilska och sin sorg. Varför? Vad hände när du gjorde det när du var liten? Vad händer när du gör det idag?
  • Den med rosacea låter sin ilska byggas upp tills den blir som en tryckkokare och pyser ut. Den med rosacea kände sig när den var liten och även idag att hen bara var säker under dessa pysstunderna. Hade en eller båda av förälderna samma mönster?
  • Den med rosacea var straffad oförväntat, vilket gjorde denne osäker och rädd för vad som skulle hända sedan.
  • Det är stor chans att den med rosacea har upplevt något trauma som har med den delen av kroppen att göra, oftast ansiktet.
  • Rosacea brukar ofta blir värre i samband med alkohol, men också socker. Vad kan du få från alkohol och socker som du inte kan få någon annanstans?

ACNE

Den med acne är blyg. Inte bara blyg utan smärtsamt blyg och osäker på sin plats och roll i världen. Den med acne känner att den fått nog av stagnation och utan mål och riktning. Nu har frustrationen och ilskan nått en punkt som ligger och bubblar under ytan, under huden.

Den med acne känner ett förakt mot andra och hur lätt de har att passa in i sociala grupper medan den med acne inte känner att den passar inte, den har inte något att komma med. Varför skulle någon bry sig om hen?

Den med acne, har precis som den som har dålig syn, svårt att tro på sin egen förmåga och se sina talanger. Den med acne ser inte hur hen kan bli framgångsfull eller självständig och när de ser andras framgångar påminns de om vad hen aldrig kan nå.

Acnen förstärker bara denna osäkerhet och den smärtsamt blyga naturen hos den med acne. Något håller på att förändras och förändringar håller på att ske. Men förändringarna får en att känna att man har blivit tvingad in i rampljuset innan man är bekväm med den.

Att vara bakom ridåerna och bakom scenen långt från publiken får den med acne att känna sig bekväm och säker och trygg, vilket hen längtat efter.

Det finns obearbetad sorg som inte kan spåras till ett specifikt tillfälle eller tid eller plats, vilket gör att hen känner oro och ångest.

Den med acne gömmer sig bakom en kontrollerad fasad som hjälpt hen, fastän familjemedlemmar är medvetna  om hur hen egentligen känner sig. Spänningar inom familjen är många och stora och påverkar hen, vilket skapar intensiv ilska som kommer till ytan.

Allt en person med acne vill är att bli accepterad av andra utan att behöva göra någonting.

OM man fortsätter ha acne som vuxen betyder det att ett socialt trauma med samma kön eller motsatt kön hände under tonåren då man socialiserades.

Den med acne dras omedvetet till händelser, människor och problem/äventyr som leder till samma trauma i slutändan, så att man kan lösa traumat.

GRÄNSSÄTTNING - Vad gillar du? Vad accepterar du?

Den med acne sätter bara gränser utifrån rädsla. Rädslan är motiverad av fly- eller fäktainstinkten. Du vet inte vad du ska göra. Det är viktigt att du löser ilskan oc inte använder den som en källa till makt.

UTMANING

Den med acne måste börja träna på att känna sig trygg med att synas, och känna makt utan ilska och inte vara rädd att motsatt kön ska ge en ovälkommen uppmärksamhet.

Dina föräldrar hade med stor trolighet olösta konflikter likt dina och du måste börja släppa taget om deras trauman och bara fokusera på ditt eget liv.

Mat med ohälsosamma fetter, oljig mat och mättat fett ska undvikas av den med acne.

torsdag 2 mars 2017

Från depression till framgång genom minimalism och feng shui



Jag har redan skrivit ett inlägg idag om depression och hur jag ska använda mig av minimalism för att komma framåt i livet och göra mig av med depression.

Mitt mål är att skapa fokus, genom att minska på saker. Så att jag kan nå mina mål. För just nu är jag alldeles för splittrad och mina saker hjälper mig inte direkt.

Så när jag steg in i området för framgång (i feng shui) som motsvarar min garderob tänkte jag att nu ska det banne mig ske... ett två tre...

Men det den första reaktionen hos mig var

.. försvarsinställning...
...hur ska jag förklara det här för mina barn, min man, min mamma, mina syskon, mina vänner?
..rädsla
...ångest

Jag började få ångest. Den där man börjar andas häftigt och spänna sig och bara släppa taget om allt och rusa ut därifrån.

Så jag gick och torkade håret istället. Har precis tvättat det.
Jag gick och diskade. Jag gick och kokade ägg.
Jag satte mig här för att skriva...

Nu är jag här. Mindre ångest. Mår lite bättre.

Det är inte så att jag inte är bra på att organisera, initiera och avsluta. Mitt problem är att jag ska behöva försvara allting, både för mig själv och för andra för allt jag ska göra mig av med.

Frågor dyker upp.

Ska jag ge bort det till min mamma så att hon kan ta hand om det?
Ska jag ge bort det till second hand?
Ska jag försöka att sälja det på blocket?
Ska jag försöka att annonsera ut det på tradera?
Ska jag ge bort det till de jag känner?
Ska jag slänga det?

Var ska jag börja?

Mina böcker? som jag fått som presenter, som jag kanske vill ha kvar?
Mina gamla leksaker som är över trettio år gamla? Vad ska jag göra med dem?
Mina barn har jag i alla fall lärt att minimalism är det bästa sättet. De håller sina rum minimalistiska och prydliga. Mer eller mindre. Min dotter har mer saker än min son, men det är alldeles lagom för dem. De hinner inte med mer än det de har.

Men jag då?

Jag har samlat på mig en mängd saker. Och nu vet jag inte vad jag ska göra med allting? Ska jag bara sortera det? Det kommer ta tid? Det finns inte ens plats för saker som vi har.

Om jag bara börjar med en enda sak då? Kan det fungera? Klarar min ångest av det?

EN sak.

Bara EN.

Kanske.

Får prova.

Här är länkar till externa webplatser som kan vara bra att besöka för nybörjarminimalister. Alla på engelska.

http://theminimalistvegan.com/becoming-a-minimalist/
http://bemorewithless.com/begin/
http://www.themothermagazine.co.uk/a-minimalist-approach-to-toys/

Vem är jag?



Jag sitter med depression sedan två decennier tillbaka. Det blir bättre och sämre upp och ner. Men inte blir jag lycklig. Inte helt.

Ofta lägger jag mycket ansträngning på att organisera och sortera ut.
När jag är nere i mina utmattningssvackor blir det ingen organisering och då kryper saker ut och lägger sig överallt. På bord, soffor, golv, sängar, ja överallt där det finns yta. OCh finns det inte yta, ja då läggs det på de andra sakerna. Jag är en riktig samlare, även om jag inte vill erkänna det.

Och jag blir bara sämre och sämre. Jag hinner inte i kapp min kreativitet och allt jag vill göra. Jag känner mig splittrad och ofokuserad. Jag är rätt säker på att alla mina saker har med det att göra. Jag vill bara ligga i min säng och sitta i soffan. Jag känner att så fort jag gjort iordning så kommer allt tillbaka. Det är en evig kamp.

Mina barn håller sig mestadels på sina rum utom min minsta som leker överallt. Jag har jobbat som barnskötare och på Montessoriförskola och vet hur viktigt det är att varje sak har sin plats. Men ändå kan jag inte släppa taget om saker. Jag håller fast vid dem. Och jag vet inte varför.

Det samma gäller alla mina minnen. Jag hänger fast vid vissa minnen, och det om jag glömmer dem så känns det som att jag kommer att förlora mig själv, en del av min identitet. Och mina saker är för mig min identitet. Men vem är jag?



Jag ser på min aura som är mörkblå, turkos, lila och gul. Jag tittar på mina erfarenheter och mina talanger. Jag försöker visualisera så ofta jag kan. Men jag kan inte fokusera på en sak. Jag känner att jag är ofokuserad. Jag gör ingenting av det som jag drömmer om. Jag håller fast vid mitt förflutna.

Om jag börjar med att göra mig av med saker, kommer jag att känna mig tom? Kanske ska jag börja fylla mitt hem och mitt liv med saker som gör mig glad? Inte minnen av mig, som om jag vore död?

Jag vill så gärna sätta en stämpel på mitt liv. Jag vill sprida min kunskap vidare. Men kanske är det lättare att börja som en blank yta. En canvas. Som jag kan börja fylla igen. Istället för att ta alla saker och göra någonting av det?

Jag har saker så att det står upp i öronen på mig. Vart ska jag skicka vidare det? Soptippen?

Idag är det min mammas födelsedag. Jag har gratulerat henne. När jag är 58 år, då vill jag ha ett liv där jag inte känner att jag vill vila hela tiden. Utan ett där jag är aktiv. Och om jag har ett hus och hem och minnen som stör mitt fokus, så måste jag göra någonting åt det.

Mina aura är mörk och dyster just nu, vilket påverkar min självkänsla. Jag ska börja med att grunda mig varje dag och fylla på med färger om stärker mig. Jag ska fylla mitt hem med de färger som stärker mig.

Jag vill bli stark, självständig och rena min aura och mina tankar. Och därför måste jag börja med att rena mitt hem från saker.

Jag kommer att rensa ut saker och sedan använda mig av kinesiologi för att veta om jag ska behålla den eller inte. Det kommer hjälpa mig.

Min tre års långa anteckningsapp på Iphone försvann idag. Jag blev först ledsen. Men sedan såg jag en möjlighet. Kvar var bara ett par anteckningar från tre år sedan. Kanske är det dags? Att sätta stopp för det mörka? Det gamla? Det förflutna? Och skapa nya minnen?

Kanske är det universums sätt att sätt - ryck upp dig. Släpp taget om allt det gamla. Gör dig av med det gamla och börja bli proaktiv - på riktigt. Och börja bli självständig. Låt inte sakerna styra dig. Du har kontrollen.

Och därför börjar jag nu.

Efter att jag ätit en ägg-smörgås. Jag har precis tvättat håret och nu luktar det gott. Jag ska fortsätta med mitt hem. Innan jag blir sjukare. innan hemmet blir en soptipp.

Jag har inte lyckats bli lycklig de senaste tjugo åren. Varför skulle sakerna göra mig lycklig imorgon?

Jag vet att det kommer kännas tomt. Men är det inte värt det?

Tomheten och renheten?

Man kan inte fylla på med mera färger på en duk som redan är svart och mörk. Men om jag börjar om. Igen?

Önska mig lycka till!

Det behöver jag.