måndag 7 september 2015

Ligger sömnlös och tänker på "min romer" - hur kan jag hjälpa?

Vi måste lära ROMER fiska!!

Jag vaknar av att jag fryser. Jag sover i vardagsrummet, på en tunn madrass på mattan tillsammans med min son. Jag har ett varmt täcke över mig och strumpor. Jag har tak över huvudet. Jag ammar. Jag somnar strax efter midnatt.

Kölden från det kalla underlaget får mig att tänka på den bulgariske romer som jag nyss försökte att lära svenska, i min naivitet. Jag lärde mig att denne person, som tigger utanför en butik i Göteborg, varken kan läsa, skriva eller räkna, även om han kan uppge sin ålder och visa tre fingrar.

Jag går in och köper en paket bröd, ett paket yogurt och ett paket apelsinjuice. Jag går ut till min vän som heter Marion och ger honom en påse med innehållet och elva kronor. Jag förstår honom inte. Hur kan han inte vilja lära sig svenska. Det skulle ju öppna upp möjligheter på svenska marknaden.

Jag undviker honom i två dagar. När jag vaknar upp i kölden påminns jag om att han sa att han inte sovit på 48 timmar. Det sa han för två dagar sedan. Han undrade om jag kunde erbjuda sovplats, vilket jag inte kunde.

Jag skriver av mig i ett politiskt forum på facebook, men får väldigt lite respons från gruppen. Få engagerar sig i romernas öde. Däremot diskuterar de flyktingarna och muslimerna, varav jag är det sistnämnda. Ingen har något förslag för romernas situation. Inte jag heller. 

Jag läser på om Romer och får veta att romer är duktiga gårdsfarihandlare. De köper och säljer saker. De är också duktiga hantverkare. I allmänna ordalag. De har en lång historia och lever ofta i misär. Jag lär mig att gruppen romer är stor och att det finns romer som kommit in i svenska samhället, skapat sig en identitet och att de både har jobb och en framtid för sig. De uppfattas som svenskar. 

Deras historia är oftast att deras föräldrar insisterat på att låta barnen gå i skolan även om de själva inte kommer få det bättre. Så där har Sverige gjort rätt. Önskar att fler romer förstod detta. 

Klockan fyra stiger jag upp, rastlöst och inspirerad. Jag måste på något sätt ge honom en sovmadrass. En sådan som militären använder uppe i Norrland, eller vanliga stråkare för den delen. Så att han inte fryser. Men om jag ger honom den, kommer någon annan att ta den ifrån honom, kanske använda den själva? Kommer den att säljas vidare? Kommer folk att sluta skänka pengar för att han sover gott om natten?

Jag funderar också på olika sovalternativ som finns tillgängliga. Kyrkor, härbärgen. Jag antar att han på något sätt har sovit någonstans de senaste 24 åren som han levt, men jag har också sett bilder på kvarter och hus som finns i Rumänien och Bulgarien där romer lever, vilket består av de mest enkla förhållanden, ja misär. Jag har också sett bilar med romer. Och husvagnar. Och allt skräp runtomkring.

Men kan man begära att de ska förstå kompostering och återvinning?

Tillbaka till språket.

Vad dum jag var. Att i min naivitet tro att han ville lära sig svenska i dessa förhållanden. Trött, hungrig, ofokuserad, okoncentrerad. Även om han ville, hur skulle han kunna anstränga sig?

Jag får googla på min långsamma dator. Jag hittar ett härbärge för romer som finns i Bräcke. Där får man lov att stanna i fem dagar. Kanske skulle jag kunna ge honom adressen? Men hur skulle han kunna hitta dit? Klarar han att gå dit? Busstidtabeller. Ingen dator. Kanske en mobil som han kan ringa på men knappast använda då han inte kan läsa och skriva. En symbol(siffer)kombination kan vem som helst lära sig, även barn. Många som kritiserat att de har mobiler.

Jag funderar vidare.

Om man skaffade ett jobb åt honom. Han kan sälja saker. Men då måste han ha tillstånd. Och för det krävs det en identitet, vilket han troligen inte har. Romer brukar sakna identitet och pass.

Men om man skaffar ett tillstånd, som svensk, och tar ansvar för det, och sedan låter romer sälja potatis & tomater och vi skriver en skylt där vi jämför de olika affärernas priser och sedan säljer billigare än de, ja då skulle de få något att göra. Men skulle det bli vitt eller skulle det bli svart och hur skulle det fungera? Det vet jag inte förrän jag har provat.

Sedan får man tänka ännu längre. Romska bulgarier behöver arbete och lära sig läsa, skriva och räkna. Varför inte bygga industrier där de bor? Ta EU-projektpengar, åka dit ner, köpa mark och bygga upp en industri, med billig arbetskraft? Där kravet är att de ska lära sig språk och att räkna och skriva och ännu mer.

Men återigen. Om de nu är här i Sverige, varför har de inte rätt till socialbidrag? Sedan påminns jag om att det kräver en identitet, vilket de inte har, att man uppger adress, vilket de inte heller har, att de måste visa bankkonto, vilket de inte heller har.

Ok, men om man ger dem en dator då? Kan de få nytta av den? Kanske någon vet hur den fungerar? Om de har svårt för att hantera en penna, ja hur skulle de hantera en dator? Fast jag har ju inte prövat, kanske de kan? Och stor risk är att de säljer den eller att någon stjäl den ifrån dem.

När jag ändå är i svängen med det här med romer, hur skulle det vara att vara en svensk-muslimsk romer och tigga på gatan och leva som dem gör? Jag skulle känna mig extremt utsatt som kvinna.

Men återigen.

Jag funderar vidare. Vården då? Har de rätt till vård? Jag tror inte det. Men om de fick tillgång till vård i Sverige, har vi inte råd med det? Kan vi inte erbjuda det? Läkare brukar ju kunna bjussa en och annan i andra länder, varför inte här där de tjänar 80 000 och mer?

Ok, men insamling då?

Det pågår hela tiden insamlingar, men det känns trögt och omständigt att gå via Stadsmissionen, Frälsningsarmén och Bräcke Diakoni för att samla in pengar och grejer till dem. Men kanske de kan hjälpa till på något sätt? De har ju hjälpt till förr i samarbete med Göteborgs Stad.

Jag förstår de romer som går i skolan och som sedan hoppar av då och då. Arbetsmarknaden i Sverige för romer är i princip redan stängd innan de ens har försökt.

Men om man skriver en bok om romer och avmystificerar dem? Om man lär känna dem? Om man gör de mer levande, än trasiga själar?

Men ett EU-projekt där man söker EU-bidrag för detta projekt, att avmystificera romer och hjälpa dem, skulle det vara något?

Nu har jag bett morgonbönen. Jag är muslim.

Nu har dagen börjat.   

Jag vill inte bara ge romernas fisk varje dag, jag vill lära dem fiska. 
Men de själva, som sällan har hopp om en ljus framtid, har svårt att komma förbi de känslor de går med varje dag. Känslor av hopplöshet och misströstan. Att ingen ser dem, eller bryr sig om dem. Ingen som älskar dem. 

Men jag älskar dem, för Allahs skull, och eftersom de är här, så är de antingen turister och ska behandlas som det och som muslim är det en plikt att se till att de får tak över huvudet i sådana fall. Eller så är de medborgare och då ska vi ta hand om dem på bästa sätt, se till att de får en identitet, mat och ett liv.